Mera vardagligt.
Jag minns inte så mycket om vilken mat jag tyckte om, men jag minns att jag avskydde mannagryns- och kornmjölsgröt. Bland det bästa jag visste var bärmoskaka. Det var en rågsiktskaka som halvgräddades. Därpå bredde man en redd lingonsylt på kakan och färdiggräddade den. Saffransbröd tyckte jag om, liksom kärnmjölkskaka.

Innan jag började gå på folkbiblioteket lånade jag indianböcker och andra äventyrsböcker av Åke. Han var enda barnet och fick många böcker, som han registrerade precis som på biblioteket. Så man var ju van vid att få böckerna stämplade, när man sen började låna på stora biblioteket.
Åke skrev själv äventyrsböcker. Jag skulle hjälpa honom att skriva ut på en gammal skrivmaskin, som vi hade, men det blev inte mer än en halv bok. Sen orkade jag inte mer!

Pappa arbetade från tidig morgon till sen kväll. Han var verkmästare på karosseri fabriken på dagarna och gjorde rännor och rör eller andra byggplåtslageriartiklar hemma i verkstaden. Han hade en eller två plåtslagare anställda, när det var som mest att göra. Så småningom köpte pappa och några arbetskamrater karosserifabriken av konkurs­förvaltaren.

Mamma arbetade hemma med matlagning till 8-12 personer. Morgonkaffe 6.45; frukost 9.00; förmiddagskaffe 11.00; middag 13.00; eftermiddagskaffe 17.00 och kvällsmat 19.00!!!
Dessutom skulle kläder lagas och tvättas, strumpor stoppas, all annan tvätt som sänglinne, arbetskläder skötas. Så kom därtill all städning. Fram till jag var 10 år fanns mina systrar hemma, och de fick hjälpa till. Stack en pojk in näsan i köket fick han en disktrasa i ansiktet!

Familjens ekonomi var god i förhållande till mina skolkamraters. Vi svalt inte, hade alltid hela och rena kläder och egna cyklar. Sen pappa blev delägare i karosserifabriken hade vi också tillgång till "karossbilen", Chevrolet 1936, "Röllan" kallad efter färgen. Som 15 - 16-åring körde jag den både på jobbet och fritiden, när familjen behövde skjuts. Så t.ex. skjutsade jag Gudrun till BB i Gävle 1942, när Solveig föddes.

Vi hade inte så många tekniska hjälpmedel, som det finns i ett hem i dag. Vi hade dock ett stort kylskåp, som hette Leonard. Vi hade också dammsugare, tvättvagga, AGA-spis med varmvatten, badrum med badkar. Vi hade inte WC förrän 1950. Från början utedass, men från 1940 TC inomhus.

Jag började i folkskolan 1933 i Kyrkskolan, som låg en knapp kilo­meter hemifrån. Där gick jag i 6 år, i klass 1-2, klass 3-4 och klass 5-6. Jag tyckte bäst om läsning och rasterna. Sämst tyckte jag om språklära och räkning och allra minst om träslöjd. Vi slutade 1939, det år som andra världskriget började. 1940 gick vi två fortsättnings skolkurser om vardera 6 veckor. Den första kursen var teoretisk och hade prästen som lärare. Den andra kursen var praktisk och lärare var en man, som hade arbetat på "karossen", och som jag kände. Där fick vi göra verktyg bl. a. en hammare och bågfil, som jag än i dag använder.

Samhället, som jag bodde i hette Järbo, och var ett stationssamhälle. Det hade byggts kring järnvägsstationen och längs landsvägen. Det var tre byar, som växte ihop till samhälle; Djupdal, Järbo (kyrkbyn) och Finnäs.

Affärer: Järbo Handels AB (Kallat Bolaget) med järn/färg-, speceri-och manufakturavdelning och med filial i Finnäs. Konsum, Mjölkaffär och tre bagerier, varav ett med kafé. Gottköpsmagasinet och två kiosker stod för snasket..

Industri: Yllefabriken (200 arbetare), vaddfabrik, tre sågverk, snickerifabriker (små), bilverkstäder, smedjor, cementvarufabrik, karosserifabrik.

De flesta arbetade dock på Sandvikens Jernverk, bara kallat "verket", (numera SANDVIK), så Järbo blev lite av "sovstad" till Sandviken.

Som 13-årig springpojk på "bolaget" hade jag 40.- kr/månad. Som 14-årig springpojke på "karossen" 70.- kr/månad. Som 25-årig folkskollärare (1951) 1 200.- kr/månad.

Lite om min utbildning och yrkesverksamhet.
Efter att ha jobbat några år, blev jag gengasförgiftad och förbjuden att arbeta på ett halvår. Då sa pappa: "Ska Du ändå bara 'gå och dra', så är det väl lika gott att Du börjar på folkhögskola."
1943 började jag så på Sjöviks Folkhögskola, där jag träffade mormor. 1946 kom jag in på Folkskoleseminariet i Uppsala. 1950 blev jag utexaminerad som folkskollärare. Efter 6,5 år som lärare och 6,5 år som rektor for jag till Lund, där jag 1966 tog examen som Fil. Kand. och Pol. mag. (Filosofie kandidat; Politices magister) med ämnena statskunskap, statistik, företagsekonomi, nationalekonomi, sociologi och propedeutisk kurs i juridik.

Kort sammanfattning av mina anställningar:

1951 - 53 Folkskollärare i Ramsele

1953 - 55 Lärare vid enhetsskolan i Lillhärdal

1955 - 57 Folkskollärare i Karlskoga

1958 - 64 Rektor i Lillhärdal

1964 - 68 Studier i Lund

1968 - 70 Rektor i Sveg

1970 - 81 Rektor i Gävle

1981 - 85 Bitr. skoldirektör i Hässleholm

1986 - 88 Rektor i Bjärnum

Under tiden i Lillhärdal och Gävle vikarierade jag både som byrådirektör och skolinspektör vid länsskolnämnd c:a 1 år och bitr. skoldirektör c:a 2 år.

Min allra bästa tid upplever jag nu som pensionär, när jag kan spela golf så mycket jag har lust till och vi kan göra i princip vad vi vill!

Gunnel och Seved
vi möttes på Sjöviks folkhögskola i Folkärna utanför Avesta. När vi gått en månad eller så, blev jag bjuden på en fest av en skånska som hette Gunnel Persson. Jag minns inte om jag hade lagt märke till henne tidigare. Men från den kvällen la jag märke till henne, det vill jag lova! När vi slutade skolan på våren så kom vi överens om att jag skulle cykla ner till Skåne på sommaren.
Jag gav mig iväg och hade räknat med 12-15 mil om dagen. Första natten låg jag på vandrarhem i Dala Husby. Nästa stopp blev i Örebro och ett sista i Mjölby. Men då hade knäna gått varma, varför jag tog tåget till Bjärnum.
När jag kommer fram till huset, står Gunnels Morbror Gunnar där på gården och tittar på mej. Men Gunnel hade varnat mig och sagt att det var bäst att vara först med kommentarer. Så jag sa; "Jaså, det är så Du ser ut!" Följden blev att han kom av sig och det blev inga märkvärdigheter, utan vi kom bra överens. Detta var 1945. På sommaren 1946 jobbade jag på slöjdfabriken med att emballera trädgårdsmöbler.

På hösten 1946 började jag på folkskoleseminariet i Uppsala. På våren 1947, närmare bestämt 30 april, förlovade vi oss, och bestämde, att Gunnel skulle komma till Uppsala. Hon sökte jobb och fick jobb som tandsköterska hos en tandläkare Holmberg från och med 1 januari 1948. På påskaftonen 1948 gifte vi oss i Uppsala domkyrka (27/3). Sen hände det saker.

1949 den 20 maj föddes Karin i Uppsala. Hon döptes till Karin Margareta. Karin efter min mormor och farmor. Margareta efter mormor Agda Margareta. 1951 den 31 maj föddes Birgitta i Hässleholm. Vi bodde då tillfälligt i Bjärnum. Hon döptes i N. Åkarps kyrka till Kerstin Birgitta. Kerstin efter sin moster Kerstin och Birgitta för att det var ett gammalt fint ursvenskt namn.

1954 den 26 januari föddes Gunilla i Kristianstad. Gunnel hade rest hem för att ha nära till BB. Vi bodde i Härjedalen och det var långt till BB. Hon döptes i Lillhärdals kyrka. Vid kaffet efter dopet upptäckte vi, att kantorn, Håkan Bentze, hade spelat även på Karins dop! En rolig historia: När Gunnel reste upp från Bjärnum med Karin, 5 år, Birgitta, 3 år och Gunilla 1 mån i en korg, fick hon sällskap i kupén med en herre, som pratade mycket med Karin och Birgitta. När tåget närmade sig Ljusdal, där jag var och mötte dem, och Gunnel gjorde i ordning för avstigning, frågade farbrorn Karin: "Är det nån och möter Er vid tåget?" Karin svarade då: "Jaa, pappa är och möter oss, och han blir snopen". "Blir han snopen?" sa farbrorn. "Jaa, för han vet inte om den här lilla", sa Karin och pekade på korgen. Han följde med och räckte korgen till mig för att se, hur snopen jag såg ut! Karin menade ju, att jag inte hade sett Gunilla förut, men nog visste jag om henne. Mormor Agda hade ringt och gratulerat till en "Botilda", namnsdagen den 26 januari.　

Ni kan se i Era mammors egna småbarnsböcker hur mycket de vägde, hur långa de var, vilken hårfärg, med avklippta testar o.s.v. Vi har själva inte kvar någon uppgift om detta, och minnet börjar bli om inte direkt uruselt, så i varje fall dåligt. Jag minns att Karin vägde omkring 2600 g, Birgitta 2900 g och Gunilla 3100 g. Kolla i böckerna, så får Ni se hur minnet är. Längden var omkring 48 cm.

Däremot ska jag berätta några små historier, som jag minns.
KARIN: Eftersom jag redan berättat en från tåget, så blir det bara en till. I Ramsele hade vi en flaggstång mitt på gården. En gång såg Gunnel Karin hoppa runt flaggstången, sätta sig på huk och se sig omkring, resa sig och hoppa en bit till, göra likadant några gånger. Gunnel öppnar fönstret och ropar: "Vad gör Du, Karin?" Då tittar Karin upp och säger: "Jag skulle kissa, men det finns ju inget bakom". Hon hade lärt sig, att man skulle sätta sig bak en buske eller något annat!
BIRGITTA: När hon skulle skrivas in i skolan höll jag upprop med alla barn, som kommit dit i sällskap med sina föräldrar. Jag räknade upp alla deras namn och frågade vad de brukade kallas. "Kerstin Birgitta Rohlin", läste jag från listan. "Och vad brukar Du kallas?". Då svarar Bigitta med ynklig röst: " Gigi Lisabella". Hon är född på Isabelladagen, men småkusinerna missuppfattade detta och kallade henne "Lisabella" innan hon blev döpt. Karin hade svårt med Birgitta, så hon kom på "Giggi". Nu ville Birgitta få slut på Gigi, så jag hade sagt till henne att svara Birgitta, när jag frågade. Varför hon glömde det, det vet jag inte, men hon var kanske nervös med så mycket folk runtomkring.
En dag kom hon hem från skolan och sa:" Nu vet jag varför vi är bara tre barn i familjen." "Jaså," sa vi. "Jo, för vart fjärde barn som föds är kines", svarade hon.
Hon kom hem en gång och grät, för hon hade inte alla rätt på en provräkning. Gunnel försökte trösta henne och sa, att det hade hon nog aldrig haft. "Du, ja, som skulle bli hemmafru, men jag ska ju bli fröken!"
GUNILLA: Hon stod en gång och tittade ut genom fönstret och såg en mörk molnbank stiga upp på himlen. Då ropade hon till mamma: "Titta där kommer källen (kvällen).
Hon hade lite svårt med två konsonanter i följd, därför källen. Hon skulle tala om en gång, att hon hade en knöl på knäet. Då lät det så här: "Jag har en köl på käet, nej jag menar att jag har en nöl på näet".
En gång hade vi varit och hälsat på någonstans. På hemvägen var alla trötta, men vi ville inte att de skulle somna. Vi sjöng och pratade. Det var mörkt och klart månsken. Gunnel sa: "Har Ni sett att månen är full i kväll?" Då sa Gunilla: " Ja, tyckte jag inte att den har vinglat hit och dit hela kvällen!" Hon var van att se skomakarn, som bodde granne, hur han vinglade, när han var full och på väg hem.

Fortsättning följer...